jag vaknar i ett \'nej\'

då tiden är ute

och förortslandet somnat

vägen härifrån ser så

skön ut, upplyst,

men jag har följt den förut

och det hjälpte inte

stannade bara upp i

rastlöst besviket,

tunnelbana tröttfötter

hem igen

*

och jag har sovit i annanstans

där skeenden vreds ur led

och mina trosor

vaknade i hallen,

jag med honom

just för långt bort

och jag förstod inte varför

söndagarna var stumma

mot medlidande ögon

och bilväg hem igen

*

jag har vaknat här och där

med pojkar som sover

i förväntan och gått,

men det var länge sedan

kan vi glömma det,

jag har velat

gryningspromenader i för kort kjol

och auran på halvkant

men iallafall intakt

*

jag vill så gärna hem nu,

så gärna bort

och höra hemma

igen