På lördag går ridån upp, jag har ej köpt någon biljett...
Endå jag allas blickar kommer få,tvingas till att spela med...
Ett spel som får mig att ängsligt försöka att slingra mig ur...
Hålla masken, spela min roll som lycklig och glad...
För inom mig, är rädslan så stor att erkänna mitt nederlag och förfall...
Att gamarna ska börja sakta sträcka sig efter mig i skuggorna...
Att någon ska börja puttsa på min fina yta, få se det svarta ändlösa hålets evighet jag nu bär...
Visa äkta närvaro och glädje på denna stora dag, när jag ej själv är med då jag är kvar där borta där allt hände...
Bara mitt skal och era blickar existerar denna kväll, själv är jag långt borta...


Orkiden