Vita valar
sjunger i atlanters mitt
som hon talar
om en fyr att följa fritt
båkar blänker
genom rosvit armatur,
stjärnstrål stänker
ledtjärnsljusets vågazur.

Skyn syns speja
över ytan kartastral,
Cassiopeja
blottar alabasters val -
hon av havet
visar valstims vita vass
varthän navet
snurrar i sin strömkompass.

Polmagneter
för astralregalen fram
dit maneter
lyser ytans bottenslam,
dimdynsalger
dansar ögonförens dans
mot emaljer
mejslade i fyrbåksglans.

Barriärer
splittrar lastens murkna mast,
dammgalärer
strös för tjärnens tvära kast
som jag simmar
obunden mot sundens fyr
valstim glimmar
även nya äventyr.