Längtan växer lite sakta
till den stad som varit min
där jag gått på våta gator
gråtit ensam mellan husen
där ungdomstidens glada minnen
blandas hjälplöst med min sorg

Känner redan havets dofter
det smakar salt i munnen min
hör spårvagnsgnissel neråt gatan
ser mänskor vandra upp och ner
mina fötter trampar redan
mellan cafeérna på Avenyn

Längtan växer lite sakta
till den stad som varit min
där jag njutit ungdomsvänskap
där jag levt med min familj
där jag funnit livets kärna
där mitt hjärta ännu finns