Tjurar med krökta nackar
galopperar hemåt.
Läskburkar springer oplanerade ärenden.
Paraplyet diskuterar argt
med trädets krona.

Råttan sitter stelt;
han lyssnar på suset
och rostiga droppar.
Himlen spiller svanmousse
i vår upprörda kanal.
Vantar och mössor
ber om förlåtelse
förgäves.

Soppor blir goda
och kramar blir hårda.
Fönsterna sprakar i glöggmörkret.
Det bubblar i kannor och element.

Stormen sopar in oss
till varandra.
Den har ett starkt budskap
om ensamhet.