Har på mig din kappa, men den luktar inte du
det är så jag kan fatta att det definitivt varit vi
Vi har delat säng och garderob alldeles för länge
för att jag ska veta vem jag själv är längre

kanske om ett år, när vi slutat dela estrar
kan jag minnas vår vår och bara känna
tillbaka till innan iallafall jag började ränna

skrik, nej tystnad
varför skrek du inte på mig, och jag på dig?
nu är alla tvister förbi, och utan ekande skrik har jag inget
ingenting alls kvar att fatta
Det blev bara tyst, så nu står jag här
och luktar på din kappa