Ledsnare, längre ner och mer tom nu. Men saker och natur, som träd, runt omkring, har av oförklarlig anledning börjat framstå som mycket vackrare än förut. En annan klarhet. Som om en slöja dragits av, en poetisk dimma, och nu lyser skogen utan smog och mist som bleknar och tar ner, drar längre ifrån.

Precis som längre ifrån från känslorna..viskar det i mitt huvud. Usch.

Och jag har inte drömt mardrömmar på tre nätter.

Jag hade en dröm om ett nyfött barn. Jag föreslog att det skulle heta Andy. Någon annan sa Sonja, tror jag.
Nästa natt var en dröm om ädelstenar.

Lägets uppdatering: Ute och går i skogen. Vandra med älgar. Hör kvitter. Fåglarna har börjat komma tillbaka. Tårar om livets obeskrivliga gränslösa oändliga skönhet.

Jag vet inte vad jag känner. Men jag vet vad jag drömmer.