Min själ känns lika svart som kallt kaffesump
Och inte ens jag står ur med odören
För den luktar som en död duva efter tre veckor
Och är förmodligen lika vacker att se på

Jag känns lika naken som trädens döda toppar
När vintern har tagit dess löv i besiktning
Det slår mig hur djärva knopparna är
När de bryter vinterns långa förlamning

Och jag fryser lika mycket som fönsterrutan
När frosten har invaderat varje hörn av dess ansikte
Varje del av min själ skakar likt löven
När de förstår att de en dag skall falla till marken