Tysta ord låter
ett tyst ord har ett ljud
ögonen ser
rösten talar
handen visar.

Jag glor en stund vid ett bord.
Talar i telefon med en specialist på mosquitos.

Vart
rakt fram
idag åt sidan,
pannan hellre fuktig och våt
än torr och varm.

Moderna bilder sveper och har materiella ord.
De är inte lätta, flyktiga utan har tyngd.

Andligt i luften, materien försvinner.
På floden seglar ett fruntimmer med en bok i handen.
Ovidius Metamorfoser och Katarina Frostenssons
virtuosa dikter.

Om skelett, grav, födelse och död, mysterier
med virtuella rysningar. Alla födslar är andliga
för konstens uppvaknande ur motsatser.
De som slumrar i våra liv, men kan dyka upp.

Så försvinner människornas betydelse.
I politiken förvandlas de till pengar.
I lyriken förvandlas de bilder för något annat.

Mosquito-specialisten håller fram en uppstoppad mygga.
Då säger jag ifrån, vad du är hopplös, så gör man väl inte.
Varför skapa konflikter, när det inte finns några egentliga?

Ta lite mer hänsyn. Bara för att du är en man kan du inte tro,
att du är förmer, mer än kvinnor, nej du.

Sedan vänder jag mig till Landvetter. En flygresa, men
det är storm och risk för olycka.

Jag skulle vilja se en plats. En kyrka, en mur,
ett slott, ett wienercafé. Arkitektur, en gesims
på en takränna, nästan att en hymn...

Nästan att en hymn
kvar är tonerna
orden i en annan klang
än upprepningen
inte lika besvärjande
utan beskrivande.

Ljuset ger ditt ansikte den lyster med kärlek
du har och har bett om, när skogen susar vid sjön,
så ljummet än i januari stiger du in i ekan.
Här sitter du lågt på bänken med årorna i handen.

O storm, beveka dig, jag vill så gärna överleva
Inga böner hjälper, människan ber inte längre.
Och inte jag heller.
Man ser vad man ser.

O att årorna finner sin takt och rytm över revbädden.
Rörelsen har flera sidor. Den gamle ligger i sidoställning
och är öppen för alla åldrar och världar.
Unga är rakryggade med näsan högt i vädret.

Med kryp, grodorna som kväker, syrsorna som sjunger.
Inte har jag begåvats med en sångröst.
Den är som den är.
Jag har en vacker röst
hel håller den tonen
brister inte ut i höjder.

O här på den låga höjden
åkallas lite vind i seglet för att föras framåt.
Om jag skulle täcka över med en myt, ett avstamp.
Man kan bli grym.
Skalla och skallra.