Hur liten du blivit
Som en minitant
Din hjärna har stannat
Den är som en ost
Full med hålrum
En tom Greve
Du fantiserar om saker
Och jag håller med
Min innerst inne är jag arg
För att du inte är dig lik
Du ÄR som ett litet barn
Ibland trotsigt envist ilsken
Ibland helt harmlöst oskyldig
Mamma min mamma igår
Satt i din fåtölj med hakan mot bröstet
Du tror du ska dö, nu snart
Det har du trott i många år
Du minns just ingenting
Utom texterna på alla sånger
Som du sjungit i ditt liv

Mamma jag tycker synd om dig
Du ser så ensam ut
Trots att du har tolv medbrukare
Runt ditt bord
Men Ingen säger något
Alla äter tysta
Och du lider av det
För du tycker om att prata
Du har blivit lika tyst
Som dem
Och lika dement
Som dem
Som du Kanske ändå blivit
Utan att skylla på Dem
Men LIV finns i din blick
Varje onsdag
Det är sång och musik kl två
Och den förtjusande charmige finländaren
Med sin gitarr och sång
Får dig att dansa inombords
Tack och lov för Tarmo
HAN får liv i min lilla mor
Så länge HAN spelar
Kommer hon bli hundra år
Eller hundrafemtio
Vem vet