jag har inte slutat skriva dikter till dig

men jag har börjat inse mer och mer

att jag kanske borde göra något åt det

istället för att gömma mig bakom orden,

alla orden jag använder för att beskriva

den där oändligt stora kärleken 

som jag har dedikerat till dig

och endast till dig, i flera år nu

kanske är det dags att visa det med

och inte bara skriva om det,

med ord som du aldrig kommer se,

aldrig någonsin få del av, eftersom jag är en fegis

en fegis som är alldeles fullkomligt jättekär

i dig, endast dig

kanske är det dags,

att visa precis hur mycket du betyder

för mig -

att jag får ha dig i mitt liv, just dig

och ingen annan 

kanske är det dags 

men jag kan ingenting lova

speciellt inte,

att jag inte kommer skriva fler dikter 

till dig

men kanske att jag då,

visar dig dem istället för att gömma och skyla

mina innersta blödande känslor

för just dig,

min ängel i natten