Det stod en drottning under månen
Med sfärernas mångfärgade nyans fångad
i sina ögons glans av prismor så små
Av himlens kalejdoskop så himmelskt blå
Det spelades gamla melodier på den gamla
grammofonen och hon föll i tårar
För hon tänkte på forna vackra vårar
Och regnet började falla från himlar så
bittert kalla i en nyans av obarmhärtigt grå
Med orden fast i sin hals så började hon en
ensam vals som älvorna såg

Älvorna dansade i extas på en bädd av krossat
glas och hon tänkte på allt hon sett
Och en nostalgisk vind tog tag om hennes
kind som färgats blå av allting som skett

Det dansade en drottning under månen
Med hår som spunnet guld och ett hjärta
fritt från skuld och hon dansade utan skam
För att hon var beredd men ändå så rädd
för den tystnad hon känt i telefonen
Och hon fann en skatt i trädets stam
En melodi så vackert ren under månens
ensamma sken och hon tog nya tag

Och musor bjöd upp till dans och hon såg
skönhet hon inte trodde fanns för att inget dög
När skönhet lagts på hög och musor visat
henne vin odlat i Bacuss vinkapell
Som gjorde henne galen här ikväll

För du visste inte vad du gjorde i den stad
där dina lemmar inte kunde få nog
När de inte kunde sitta still och tog
varje chans att ställa till med dans
Att kalla dig en nymf vore en djävulsk skymf
för när jag fann dig i månens strålar

Till älvors kompani i lövens sällsamma symfoni
och till din ära tusen skålar
Skålades denna kväll när jag fann dig på
bergets häll i månens nakna sken
Om denna natursköna scen
Jag kunde minnas att jag tänkte
"skönhet som din kan inte finnas på denna jord
För att jag kan inte finna mina ord
Och jag är ändå en övad poet men min tunga
går för evigt bet på att försöka
Beskriva dig för att det är över mig
Det finns då inga språk eller toner på en stråk
som skulle kunna visa din skönhet
Men jag skall försöka återge allt jag kunde
se om jag måste försöka i all evighet"