Konvenansen har många gester. De är hennes stil.
Men han undrar över hennes utsträckta hand.
Kanske är det någonting mer, något diffust, snarare
än att hon är vacker.
I skogsriset hördes ett vilt böka omkring.
I mossen var det inte tryggt.
Sedan många år hade hon anat oråd att det var
någon i hennes omgivning, dock i periferin,
som inte ville henne så värst väl.

Det tar inte en lång stund förrän hon
flyr till tankarnas värld. Ideal är så sköna.
Smakar en stund på ett ord, aforitsein, att begränsa,
när gränser så gärna tänjer för att det ska bli något.
Så enkelt att förstå det allmängiltiga, men inte alltid
det enskilda, att det som känns främmande hela tiden
söker sin styrka i identitet.
Förstå människor som gör allt begripligt och individer
som så gärna nischar sig intill obegriplighet.
Poeter. Om man är den typen.
Filosofiska esteter bär på någon form av smärta,
som tillhör mänskligheten. Tidens gång, att man
följer med strömmen, vilket är enkelt och lättfattligt
klockan 07.00 till kvällningen. Ingenting konstigt,
tycker gemene man ja, men inte alla är stöpta i
denna gemensamma form.
Men tiden har annan reflekterande sida, att man
låter flödet stanna upp och så funderar man över
om infallen skulle kunna ersättas av händelser.
Livet är en berättelse och även sättet man lever på.
Men tanken på att hon är utsatt för en kontrollerande
person skulle vidimeras på rak arm...Om hon skulle
känna igen honom av vibbarna...Film, filmiska gester.
Baseboll. Jeff Bridges går över fotbollsplanen.
Nej, så klart, man får söka det trygga hos sig
själv. Tur att det finns bra folk, gott folk.
Då börjar hon tänka tanken, om hon är god,
och hur man blir, när man har skadats av någons
hand. Hon skulle väl inte göra en fluga förnär,
snarare ligga nergrävd än att hämnas, ingetdera
är att föredra utan man måste tänka och agera
rätt, hur ont man än har. Pladask gör till och
med gör ont, när man gjuter, vad...ur eld, den
eviga elden som inger fruktan, att havet känns
svallande och så plötsligt blir det inte så
svårt att ingjuta lite mer mod.
Språkliga händelser överstiger allt annat.
Även feghet, om man nu ska vara dömande,
vilket är emot hennes natur, hellre
uppmuntrande.