Snart dags att inleda ett farväl.
Ett farväl som kom för tidigt.
Ett liv är nu släkt.
Släkt för att aldrig mer sjunga ut.
Sjunga den sång och den klang livet haft en gång.
Snart dags för minnen att väckas till liv.
Minnen som är skapta under livets blomning.
Detta livet får nu blomma i himlen och sjunga.
Å i himlen sprider sången fram med en änglakör
så stor och varm.
Å uppför den gyllene trappan du går med sång och värme,
att fröjdas i en härlig Gud om källa med toner som klingar.
Å aldrig behöver du känna smärtans bojor mer.
Att du nu den gyllene porten når där Mormor och Morfar står.
Att ni förenas är en trygghet för oss som finns kvar.
Minnen är tunga att bära men ändå dom ända.
Jag vet du ändå vilar nu stila i din grav, det ända som finns kvar.
Men det är tungt att gå dit, inte alls mycket slit.
Men det är saknade och sorgen som är där som gör det så ont.
När jag helst av allt vill ha dig här.