Ett ögonblick i evighet
Där stormen bryter
Över dödens land
Skär som kniv
i genom
Rum
Där ingen
Någonsin kan bo

I skugga av en
Astrakan
Slår den som råkar
Någon annan
Vandrare
Till evighetens
Tysta ro
En orostid
Man trodde
Var
Förbi

Skuggorna
Blir
Längre
En ensam
Flicka skyndar
Hem
Hon
Hör
Sirener från en
Svunnen tid
Och stöveltramp

Var vaksam gamle vän
Snart kommer
Dom
Hit igen