Störst av allt i världen är du
Och när jag skapar så dricker jag nektar från ditt bröst
När färgen på konsertverkens ansikte andas i natten
Och viskar i mörkret om vyer jag ännu inte har skådat
De dikterar vindens extatiska språng
När den avslöjar allt det som löven har bett
Förädlingen sker med andakt i sin röst
När du andas med vördnad över vyernas fång
Där penseldragen lever i vind och i regn
Föränderlig som förgängligheten och vacker som meningslösheten

Vacker är du mitt ögas triumf
Mitt extatiska skrik i världens tumult
Vackert är du min gyllene musa
Min strupes sång som vandrar högt över världens extas
Dina ögon klär av mig i mörkret ikväll
När jag inte vet om jag tycker om att vara naken eller ej
Även när jag är naken så klär du av mig alltmer
till dess att mitt skinn är borta igen

Det flämtar ett andetag i sovrummets rymd
där dina rundade former värmer mitt blod
Vatten som silke över mina darrande fingrar
Lockar i vågor av väldoft som sjunger mig till söms när jag i natten inte kan sova
Vilda toner i en fontän av symfoniska nymfer
Som dansar i gläntan när himlen blöder av flammor i gryningens nyvakna gäspningar
Vild och otämjd går dansen
Till pianistens orgiastiska rytmer
Galenskapen är det som brinner i honom
Passion så röd som brinnande död

Vibrerande kroppar som flämtar i glädje
Våta av skammen som eggar vår kärlek
Vulkanutbrott av passion och lust och extas
som inte kan mätas med någonting som livet någonsin kan ge
Kyssar likt glödande vatten som smeker min hud och pulsen brinner likt napalm eller lycka

Maniskt andas jag ut dikter som jag skriker ut mot himlens oförstående sfärer
Formuleringarna vandrar över mitt kraniums väggar
Innan jag förevigar dem på rummets flagnande hud
Doften i vinden bär på bortglömda minnen som för mig tillbaka till den tid då jag var ett barn
som älskade allt som kom i min väg och såg med en blick så nyfödd och ren

Trummorna spelar så extatiskt ikväll
För att vi har älskat när röken lagt sig igen
Du kysser min hals dit känslorna flödar
När bröstfängelsets säkerhet brister som vanligt
Det lovade mig att hålla allting i schack
Men de löper amok som om vakterna sover på marken

Meningslösheten flyr inte från oss
Men vi är immuna mot dess gråa färgtoner som förminskar vårt värde
Det finns ingen mening med någonting som inte är du
Och jag älskar ha dig när jag gråter i natten
Döden förlorar sin styrka när du
Kommer och visar att du aldrig kan vissna
Även om jag fruktar hur allting förändras
Så är det för det bättre för att du vandrar med mig vart jag än mina steg jämnas med marken