Där runt Gnottsjön brukade hundägare gå med sina hundar.
I raska promenader gick de tillsammans med sina vänner och
småpratade om ditt och datt. Det hände att de smålog av en
till synes bekymmerslös tillvaro och emellanåt skrattade de till
för att någonting var lite småroligt, som ofta hade med vardagen
att göra, inga större saker gav upphov till skämt utan mestadels
trivialiteter. Bara en sådan sak som att Ellas hund hade hoppat
upp i knäet hos en främmande herre och så gläfst lite. Både Ella
och tiken tackade för vänligheten att den äldre mannen inte hade
visat dem någon som helst ilska utan bara lett lite grand. Men det
är klart att han undrade över soffan därhemma, om han inte skulle
ta mod till sig och bjuda hem dem för lite gott sällskap. Han tyckte
att de bägge såg vänliga ut och att Ella inte hade några som helst
problem med att be honom om ursäkt och sedan tillrättavisa hunden
på ett milt, men bestämt sätt, jamen, mer behövs väl inte.