Det är mörkt.
Jag ser inget.
Inge ljus.
Bara mörker.
Svart vart
jag än ser.

Sorg smärta
vad jag känner.
Kan de finnas mer?

Galler en cell
av smärta.
En mur av sten.
Runt om kring.

En låst dörr med kedjor.
Som bara kärleken
kan låsa upp.

En man dyker upp
från ingenstans.
Krossar muren och kedjorna.
Låser upp dörren.
Ropar mitt namn.

Nu ser jag ett ljus närmar sig.
Dörren öppnas och där står en
man. Vem är han.

Han ser mig, han hör mig.
Han älskar mig.
Han bär mig i sin famn.
Långt långt bort.

Han tar mig dit jag aldrig
förr har gått.
Han har gett mig ljuset friat mig
från min inrecell.

Det finns bara en som är menad för mig.
Å det är han och ingen ann.
Han som ser mig för den jag är.
Som hörde mina rop och såg min smärta.

Han älskar mig för den jag är.
Jag är hans så länge han vill.
Jag är hans i all evighet.