Om sommaren, då inga vingar lyftas
men inga tingomslutna marker bär,
då tomma fårors våruppströmmar snyftas
och blodet blossar skärt i var artär
så kom till mig, förklara din förfelnad
som dömt din dröm där innandömet domnat
och sänker dig i sommarjorden stelnad
så vakar vi tillsammans tills den somnat.

Så kom inunder blomsterblåa månar
i midnattsvaggans vakenvävda väv
som hänger högt, men lågbesinnat hånar
ditt huvud hängt i sol och sommarsäv,
som sår din mull där forna fållor fårar
din huvudgärd i höstvärldsbäddars halm,
kom bär mig då, på gårdagspålars bårar
så somnar sommarkvalmen till sin psalm.

Så kom till mig, i lögners levnadslöften
om sommaren, då världens kärleksok
förtrycker dig i lyckans länk om höften,
kom vila armt, i varma armars krok,
så vet att allt av harm och bittert armod
är ett med detta, hettans kvittertomma,
och bara andra armars krok där varmblod
når symbios, i kärlrosskärt att blomma.