Mellan stenarna finns de osynliga spåren av händelser, bara olika grader av utövande av ondska. Av till synes eller endast då och då godhjärtat folk, när det passar dem. För vissa av dem är hedersbegreppet viktigare än allt annat, oavsett landstillhörighet.

Flickan sa något om att hon hade en femma i geologi också, men att hon då på den tiden på 80- och 90-talet inte kände till så mycket om ren sadism som genast skapar värnlösa tillstånd. Då måste man vara en biff, en oxe, man som kvinna, då vågar ingen göra något fuffens, eftersom fysisk styrka skrämmer även den värste fan för att bära sig illa åt.

Demeters rynkar pannan och höjer på ögonbrynen. Det finns sorger som aldrig försvinner ur tankarna utan stannar kvar på ett högst individuellt sätt. Då måste man försöka uppmärksamma livets glädjeämnen igen. Färger skapar uppmärksamhet, grönska om liv, rött om lite uppror mot ledsna tankar, blått om att olika tillstånd finns, att havet är ett mellanting mellan det man ser och det man inte ser, mellan synligt och osynligt.

Persefone lever idag söger man, men hon har varit med om något hemskt.
För en tid sedan försvann Linn. Jesper såg Werter basta med en mängd fruntimmer. Persefone stod där vid stranden. Ensam och utan bastu så fick hon stå ut. Hon gapade in i den andra ensamma världen. Om hon som individ Persefone verkligen trivs med den?
Ingen närhet, ensamma ord. Tillvaron känns både dräglig och odräglig. Hon sätter sig på ett café och tar sig en kaffe. Varför ska folk lägga sig i allting? Näsan i blöt och man kan hälsa hem, om någon inte vill väl med henne och därför inte talar så gott om hennes namn. Det där med att skaffa partner kräver att man hittar någon som intresserar och är intresserad, att personen ifråga är ensamstående. Så en lösning på dilemmat vore för henne att gå ut och prata med folk runt omkring henne i omgivningar som hon känner till, eftersom det är farligt att ge sig ut på okänd mark, då man inte vet vad det är för folk som rör sig där. Någon som sitter på en parkbänk och genast jollrar kammarlikt.
Man kan inte gapa på någon och säga: >>Honom ska du ha, go bananas>> Nej, så fungerar inte livet i dagsläget. Inte så konstigt att hon låser sig.För så kan man väl inte göra. Det är då hon kommer att tänka på dödande attityder. Iglesias, den förtrollande musikern som har sina kulisser. Skönhet och sanning kommer av idyll som slås sönder till spillror, som komponeras på nytt på ett djupt sätt som hos Wagner. Inte skulle han sitta i en Cadillac väl och glassa runt? Nej, han levde väl inte på den tiden och folk är olika. Men hur skulle vintermårdar färdas? Gå till fots av en armod som de aldrig skulle få något medkännande för. Inte av andra än kriminalare som kanske skulle kunna sätta sig in i impulshandlingar med olika nivåer och grader. Allt detta som gemene man skulle sky av rädsla för det okända, en nöd som inte har någon lag eller bara en glättig lustprincip som tar överhanden, likt tics. Då kan man inte säga till personen ifråga >>Lägg av>>. Istället vänta in tills det rätta ögonblicket kommer och då ställa krav. Däremellan kan allt hända utan tillsyn, alltså måste man vara bestämd ändå, trots tillståndet i tvångssyndromet.
Persefones liv känns tomt på yttre liv, hon sover mycket efter ett slagsmål, även om hon själv är en skötsam flicka, men hennes inre liv är rikt. Litteratur berikar och hon tycker om att sitta och tänka, rentav grubbla, nästan att hon gråter, men hoppas att hennes förgjorda liv får en ny livlighet, vitalt är det ju, att den kan tänja på sig åt alla håll, helst på ett jordnära markplan som sträcker sig till havet, där hon hellre skulle höra vågornas stilla värme, än sjömannar svära på skeppen, och en och annan dödsklocka skulle ringa dovt utan att någon skulle få möjlighet till att ana sig till omständigheterna med barndafödslar och liksvepning med kroppar överbord.
Där människor, där vetenskapliga idéer finns, där finns språk, så fyller hon sitt liv med vetenskap. Så en gång kom släggan gift dig. Och så sålde hon sin egendom och föll ihop/ storartade människor gick förbi utan att lyssna på hennes sköna orytmiska poesi som hon försöker vinna genom sitt flötspel. Flickan är musikalisk. Om minnena som varit ljusa och orättvisorna bland människorna. Den enda rättvisan är att alla kan drabbas, medan det orättvisa är att vissa får det bra, medan andra far illa. Det räcker med att någon gör fel i tjänsten och ens liv förstörs helt.
Demeter lägger sin hand på Persefones axel och tröstar moderligt: >>Dina bästa väninnor från din barndom heter Maria och Sara och utbildade sig till handläggare inom Socialtjänsten...Om begreppen har myntats efter dem?...Kanske, om de vet något om hedersmord.