Hon den där människan 
som jag egentligen 
aldrig har känt 
men som så länge 
har bott hemma hos mig 
har just flyttat iväg 
till okänd adress 
alldeles nyligen 

Allt kom så plötsligt 
jag tror 
från en dag 
till en annan 
men beslutet fattades nog 
redan i den stund 
som hon förstod 
att livet faktiskt 
inte väntar 
utan är här 
just nu 

Det är så tomt 
och ensamt 
ovant och nästan konstigt 
fast egentligen 
borde det ju kännas skönt 
för nu kan jag 
bara vara mig själv 
utan ständigt 
dåligt samvete 

Nu finns det ingen 
som domderar och bestämmer 
stör och hittar på 
en massa tokiga saker 
när jag bara längtar efter 
lugn och ro 

Så visst är det ju bra 
att hon äntligen är väck 
men om sanningen ska fram 
så finns saknaden 
ändå där