Jag vill vara förmer i ditt liv
än bara perifer i ditt liv.
Är jag satt på undantag,
väntar och längtar var dag.

En flickvän som vill träffa
mig så lite som möjligt
har jag faktiskt aldrig haft förut.
Prioriterar gör du blott dig själv.

Dina måsten är din gudstjänst,
träningen din gud.
Har du nånsin känt kontemplation
när du bara sitter still
och gör bara ingenting?

Jag måste få ta plats
om du verkligen menar och vill.
I så fall annars så undrar jag
vad för sorts plats har
jag i ditt liv.

För du får inte leka
och lura hjärtat mitt.
Att du menar allvar,
annars så vill det inte gå.

För att bara hänga nånstans
mellan att veta, veta inte
är en oro utan gräns.
Sanning utan konsekvens.

Du ska veta att det känns,
och det känns alls inte bra.
Jag vill vara förmer i ditt liv
än bara perifer i ditt liv.

Annars undrar jag, min Gud
i Himlen, vad var anledningen
till att vi träffades, hon och jag?