15. 
Det nästan hemskaste var den tysta ilskan. Då allt på Ruben blev stilla och bara lite av tänderna syntes i leendet var det riktigt skrämmande för i utbrottet som kunde följa var han farlig. Om jag vågade föra min kropp tätt mot hans kunde det hända att min värme spred sig i hans kyla och fick honom att slappna av. Alltid vågade jag inte, eller så ville jag inte.