Att sätta ner foten rejält,
är alltid första steget
för att ta dig framåt.
Men, om du snubblar,
så finns ingen vän
att dämpa ditt fall.
Fast, vad gör ett skrapsår?
När du vet, att Du är på väg!

När du sen når fram
och ställer dörren på glänt,
och alla andra ser och önskar
även de får komma dit
Säg då inte,
Vad var det jag sa?
Önska istället:
Välkomna hit!

Men till er andra, för lata och trötta,
ovilliga att resa er upp
Nästa steg kommer jag stampa,
och berggrunden rämna.
Genom aska och eld,
och förtvivlade skrik,
förpassa er ner i en spricka.
Dit ni alltid hört hemma.