han har spelat vatten på sin lyra
fåglarna svärmat i
discodans runt harpan
hur lätt de fingrarna slår på strängar
ändå kunde de knäcka ben
just som hans ryggrad är gjord av titan
och kan bryta vilket berg som helst

han har gått en lång vandring längs sin ryggrad
stretat med armarna genom taggbuskar
och inandats förgiftade rosor
ibland medvetet, ibland inte
ibland i uttråkning,
ibland i desperation

vid
livets sista droppe
som den klamrat sig för
att hålla sig kvar på kanten
men då han drogs ner
då fick han följa sin egen överlevnad

ifrågasätta sitt eget väsen
ta så många pilar i bröstet
att han slutligen, fick stå och
betrakta sig själv vid sidan av

och de gånger han sökte sig tillbaka
hade han varit på flykt för
desperat överlevnad, som ett djur, så länge
att hans kroppsminne
inte längre kom ihåg
hur eller vad
stod som en främling
framför valvportarnas kodlås