Järnsplinten föddes före min mor och far vaggade Tiffany i deras vagga - på molnen sågs landskapen utan att nån visste nåt.

När åskan slog jublade splinten till den stora söndringens tid, som var på låtsas. Allt var en farlig lek på liv och död. Och alltid har den sett likadan ut, men används idag till flera ändamål. Om järnsplinten är vacker?

Dess silveregg kan skära till snittar och barka av träd.
Motivet har ett månlandskap över bygget med hus.
Där människorna en gång hade drömt sina drömmar,
huset blev lite mindre än vad de hade tänkt sig.
Det var väl tid och pengar.

Månen hängde över hjärtat.
I vrårna lägrar sig drömmen evigt om det onåbara.
Men bara tro ger dig hälften, sa morfar.

Aj.
När Märta slutade andas sa hon att det var dags
att föda och dö. Så kan det gå med tron.

De silverlika taggarna slipas emellanåt för den militäriska renlighetsivern.
Skarpt och rent över jord, lövet grönt och taggigt sedan ursprung - ett varande.

Ingen jord under naglarna nu, Tiffany, utan måla med nagellack. Det var några tider senare, när det serena blivit vardag.

Genomskinligt som luften, partiklarna med damm och sot, allt levande grumlar synen.

Skaftet är av trä och snidar-Pelle hade suttit och tillverkat den före industrin tog patent på den. Så sa han att järnsplinten ska hanteras med varsamhet.

Järnsplinten kan nåt, röra på sig från en punkt till en annan, skära i verkligheten och ge tingen ett fäste i det nutida, allt tomt och rörligt, för dräktiga innebörder.

När en man stod i busken och sa "Död, dö, dö" togs järnsplinten ifrån pojken. När en flicka sa "Dikta dikt, dikta" tyckte folk, att hon skulle lägga ner det där, som inte ger mycket till liv.

Då drömde Tiffany att järnsplinten åter kunde ta språng över till godheten, över plinten och kalla på allt som är viktigt.
>>Motion och hälsa först.>>

Tiffany försvarade sig utan nån så kallad själ: >>Jag var starkare än de starkaste, snabbare än de snabbaste grabbarna, och ändå ett fruntimmer.>>

Järnsplinten hålls med sin pekoral, är fruntimmer verkligen det svagare könet?Så trodde man förr - och idag - gnistrande mot morgondagen.

Så tog Tiffany och slängde järnsplinten i en papperskorg längre bort än att andra skulle förstå vart den hade tagit vägen.