Invid en fiskebod

Över västra landborgen Neptuni åkrar far vindarna och vågorna slår högt. Orkidéerna är fridlysta. Linn sitter på kalkhällarna, som höjt sig över havsytan efter istiderna kambrium-ordovicium. Fiskgjusar kretsar över alvaret och seglar över sjöbodar. Där förvarar Lukas fiskeredskap för husbehov. Utterbräda, ryssja, trål, häckla, lakkorg, lakkrona för rödspätta, laxöring och abborre. I Östersjön trivs fisk, som inte gillar för salt eller sött vatten utan bräckt.
Fiskaren lyssnar på ålefiskarns vals, medan stormen förpassas till utsidan.
Hans fårade ansikte vittnar om ett inre lugn, oavsett vad, eftersom hand är en handlingskraftig person. Om något skulle hända med båten vet han med sig, att han skulle klara sig i alla situationer. Hans skuta har hållt i tio år och lär hålla några år till. Han kan sin karta och undviker att köra på grund i havet. Han vet exakt var klippor gömmer sig under havsytan, när han närmar sig hamnen. Ibland händer det att andra fiskare gör honom sällskap på fisketurer, men han säger inte så mycket utan koncentrerar sig på att styra rätt, medan motorn låter tyst och nästan meditativt dvallikt. Tre timmar om morgonen ute på vida havet i friska, ibland kalla vindar, händer det aldrig att han förlorar greppet. Han har alltid koll och gott sikte. Men på sista tiden har han börjat se lite dåligt och blivit närsynt, - 5,5, men det gör ingenting, då han har vett nog att köpa glasögon hos optikern. Dyrt, visst, men idag behöver han detta hjälpmedel för att se ordentligt. Det finns folk med 8-10 i närsynthet, och det går att operera. Han känner sig förnöjd med sitt liv, trots att han är ensamstående, och andra frågar varför, bryr han sig inte längre om vad andra tycker och tänker. Otur, kanske, men det har väl med honom själv att göra, att han gillar den ensamma lunken, när det inte händer någonting. För några år sedan blev han förälskad i en kvinna i hans egen ålder, men tyckte att hon bara ställde till det för hans liv. En skillnad var att han hade någon att bry sig om, tycka om, pyssla om, vilket var så härligt. Någonting helt annat än att sitta och rensa döa sillar, torka dem på lut och salta och röka. Han har sin lilla fiskebod, där han övernattar ibland, när han måste upp extremt tidigt i mars och oktober, när det är mörkt vid 4-tiden. Dofter av tjära, havstång, gammalt och redigt träslag i husets väggar, en radio med en radiostämma till vindens tjut. När han kommer hem på eftermiddagen brukar han stänga av omvärlden, han sluter sina ögon och blundar, lyssnar bara på de ilande ljuden och fåglarna som letar efter mat, annars gör han ingenting. Det finns säkert de som undrar hur man kan leva så, inte direkt som en enstöring, nej, han brukar åka iväg på kalas på helgen till Alma i sta'n för att ta en kopp kaffe och äta en matbit, vad som helst, ofta kött, eftersom man kan äta det till finare tillfällen. Alkohol dödar, står det på varningstext, därför undviker han all stark dryck. Häromdagen hade han magknip och klart att det berodde på kaffet, den svarta vätskan som retar, piggar upp kanske tillfälligt, men en till tre koppar om dagen är väl ingen fara. En dag puffade hans skuta förbi piren och ut på vida havet, men invid strandkanten tyckte han sig se någon varelse ligga livlös, att han bestämde sig för att ringa polisen. Hemskt och grymt att se en kropp, om det är en människas? Kanhända är det någon som har valt att göra så själv, men det kan också ha varit någon annan, en främling eller någon i hennes periferi, förmodligen är det en kvinna, för det är väl mestadels kvinnor som mördas på det där sättet, men inte alltid förstås.