... natten som gick
Du log mot mig
och jag drunknade
bokstavligen i din blick
Det förunderliga är
att jag kände
din närvaro här
trots att jag inte
en endaste liten blund fick
Drömmarnas underströmmar
outgrundliga är
Allt som varit
eller
kunde ha varit
och
en del som ännu är
tillsammans med små
och stora maror
från nu och då
leker
med minnen och önskningar där
utan hänsyn till
vad vare sig jag vill
eller mina önskningar
behov och begär
Men trots att drömmarna
hela natten höll mig vaken
och att du liksom jag
var helt naken
jag varken kan eller vill
förstå
varför känslan jag känner
här och nu
ger mig en bild
av oss som förgångna vänner
vilka till skillnad mot då
ej längre varandra ens känner
Försöker somna om
gång på gång
utan någon större framgång
Tänker att om jag bara blundar en stund
kommer underströmmarna
att sortera bort marorna ur drömmarna
och när jag senare under dagen
vaknar igen
kanske du åter är min älskade vän
som återvänt
och ljuset inom mig återtänt
Ljuset som släcktes för så länge sen
Men hur ska du kunna hitta hem
hit till mig igen
när jag inte ens vet
din rätta identitet
Kan varken se eller förstå
varför ditt namn
för mig förblir fördolt
bland alla dessa minnen
som så fullständigt
förvirrar och grumlar mina sinnen
God natt, min vän
snälla kom och väck mig sen
Ty någonting inom
säger mig
att du är mer än blott en dröm
om någon jag inte riktigt minns
och att du är den jag söker finna
universums vackraste kvinna
Vet på något förunderligt sätt och vis
att du är mitt livs absoluta första pris
oavsett det faktum att jag inte minns
din verkliga identitet
Att du i min verklighet finns
råder det inget som helst tvivel om
ty du invaderar mina drömmar
dag som natt
igen och igen och igen
gång på gång ...
... som vore du den vackraste sång
livet har att bjuda mig att få lyssna till
Allt för att få mig att inse värdet
av livet i sig
och den kärlek som på vägen fram
någonstans åter väntar mig ...
________________________________
Tillkommen och publicerad här tidigare i april 2012
- Får dock bekänna att jag drömmer så här stundom
när jag är ensam ... vilket jag ännu är ...
... med undantag av en liten tid som kändes hoppfull
men visade sig vara en illusion av verkligt slag ...