Mormor smålog för sig själv. Hon tänkte på när hon framme i Ransäters kyrka sagt att hon var en häxa. Och att den viktigaste häxuppgiften var att skydda barnen. Hon kände att Mamma Björns ilska när hon försvarade sina ungar var liknande kraft som Shivas förstörelse. Det som förstördes var inte längre bra och hållbart. Det var en styrka som behövdes nu. Som Lovis i Ronja Rövardotter när hon säger: men det har jag, när Mattis sagt att han inte har något barn.
Att gemensamt försvara barnen. Att veta att barn alltid samarbetar, rättvänt eller felvänt. De för upp det underliggande till ytan, både det bra och det dåliga i relationerna.
Mormor satt i gungstolen på övervåningen. Hon hade tänt en brasa och tagit på sig sin häxhatt i alpackaull. Det knastrade rogivande från elden och hon blev dåsig.
Så såg hon att hon inte var ensam i rummet. På huk framför elden satt en häxa med spetsig hatt och lång färgglad rock. Det vita håret föll fritt från axlarna. Hon vände sig sakta om och tittade intensivt på mormor. -Godkväll syster, sa hon. Mitt namn är Häxan Kvanta. Jag är ett odefinierbart mysterium som vi alla.
-Godkväll, sa mormor. Vill du ha te? Hon tyckte att det var något så välbekant över Kvanta. Ett välbekant mysterium.
Kvanta ville ha te och snart satt de med var sin jättebit fruktkaka och en stor kopp te.
-Det är inte helt lätta tider ett leva i nu, sa Kvanta. Men det har det ju sällan varit. Det gäller att minnas sin goda intention bortom valen. Då balanseras förnuft och instinkt så det blir flyt i tillvaron.
Mormor hade just blivit frisk från en allvarlig sjukdom hon haft i många år. Hon misstänkte att det egentligen var hennes hjärta som läkt och att det var detsamma som Kvanta menade. Att minnas sig själv bortom valen. Hon var så oerhört tacksam att få stanna en stund hos sina underbara barn och barnbarn och kärleksfulle trollkarlsmake. Nu kunde hon skapa roliga saker att sprida för vinden. Härligt! Och tänk att kunna njuta av maten igen och att kroppen verkligen fick del av näringen. Hon visste nu att hennes Labor of Love var att skriva, berätta och att vara medial. Men mest var det att vara vänlig och vanlig.
-Vi gör också som barnen, sa Kvanta. Samarbetar rättvänt eller felvänt och för upp till ytan det underliggande. Det är Lucifers ljus som först är oerhört skrämmande när det lyser på det gömda och glömda. Och sedan blir Morgonstjärnan som leder oss rätt. Vi häxor väljer att vara ärliga med oss själva. Då blir det lättare att samarbeta med och se demonerna förvandlas till allierade.
Mormor mindes Valens Vändkrets, som hon kallade det, ett konstigt tillstånd där varje val kändes otroligt ödesdigert, vilket var väldigt stressande. Så att minnas sig själv bortom valen kändes helt rätt. Likvärdighet och samarbete skapade magi.
-Kanske kan man se barnen symboliskt som den heliga Graal som kan frälsa världen, sa Kvanta. Inte ett barn bara utan alla utan undantag. Att så är fallet kommer mer och mer att synas ju mer vi kan vara närvarande och vuxna i våra barns liv.
-Det låter hoppfullt sa mormor och tog sig en stor bit kaka.
Och så satt de båda systrarna och samspråkade länge och väl. Mormor var djupt avslappnad och djupt glädjefylld.