>>Jag märker det ju, hur du föraktar mig.>>

>>Nej, jag föraktar dig inte på något sätt. Det är bara mitt sätt...att tycka att man ska vara enkel. Det enkla och du har livskänslan, idyllen. >>

>>Men värdegrunden kan ändå vara densamma, om man bara bemöter varandra väl. Idyll finns inte, däremot ett mellanljus. Blek och tillbakadragen.>>

När förakt uppstår handlar det ofta om missförstånd. Och då ska man akta sig för Moment 22. Ta sig ur den föraktade labyrinten. Komma överens genom att lyssna.

Förbannad. Han sitter han och lyssnar. Till slut säger han nåt.
>>Jag är en person med temperament. Nu säger jag sanningen. Om man är blekfet som du ska man sola sig och gå ner i vikt. Du är för f-n inte mer än 49 år. Gör nåt.>>

>>Var inte så oförskämd. Jag har köpt betakaroten, promenerade 5 km fram och tillbaka till havet, sedan solade jag mig på stranden. Vill inte stoltsera, hellre gömma mig.>>

Han funderar en stund.
>>Jag tycker egentligen bra om dig.>>
>>Du vill säkert väl ändå, även om det kan låta lite burdust.>>