Dolan Rosenknopp! Ja sådant otroligt vackert smeknamn hade mormor som liten. Tänk om det fanns någon med det namnet. Mormor beslöt att fråga Läkestenen bortanför alpackahagen. Hon tog en madrass och la sig tillrätta på den stora stenen.
-Hej, det var längesen du var här var det första hon hörde. Undrar du över nåt?
-Ja jag skulle vilja veta om det finns en varelse som heter Dolan Rosenknopp. Som mitt smeknamn, när jag var liten.
-Det finns det sa stenen. Ligg här och slappna av så ska jag kalla på henne.
Och en stund senare blåste det upp en vindby. Den snodde runt stenen och bedarrade. På en gren i eken bredvid satt en helt underbar liten flicka. Med blå ögon och ljust hår. Ja hon var lite lik mormor som barn.
-Hej, jag heter Dolan Rosenknopp och det är jag som hjälper dig minnas din sanna natur. När du var liten satt du mycket på en liten stenknalle med små blommor. Eller vid bäcken som rann strax bredvid. Eller vid luktärterna i trädgården. Du var helt fascinerad av allt som växte, porlade och flög. Under ditt liv har du ibland återknutit kontakten med naturen. Men det har också gått långa tider när din glömska varit stor. Då har jag fått minnas åt dig.
-Åh, tackom och lovom sa mormor rörd. Det är jag väldigt tacksam för att du gjort. Jag antar att det är i de glömskefyllda perioderna som jag inte tagit hand om mig själv. Tur då att du påmint mig. Hur gjorde du då förresten?
-Jag gör ingenting. Det sköter alla upplevelser som naturligt kommer i nuet om. Jag håller bara frekvensen av de ljusa barndomsminnena. Lätt att de blir förvanskade eller glömda under tidens gång. Ja och då kanske att man ser hela barndomen mörk. Och inte ser att man varit djupt älskad bortom missförstånd och omedvetenhet.
Mormor tänkte med värme på sina föräldrar. - Tackom och lovom, sa hon tyst. Ni gjorde så gott ni kunde. Hon tittade upp på den lysande lilla flickan i eken.
-Nu vill jag inte glömma varken naturen eller dig mer. Nu vill jag att vi lever samman i glädje och lek.
Och det hände sig att mormor inte säkert kunde avgöra om eken med flickan satt framför henne eller i hennes eget hjärta.