Jag trodde aldrig
Att jag skulle bli en sån
Som skyddade
Sitt hjärta

Nu är jag rädd
Idag är jag rädd

Trodde aldrig att jag
Självständigt skulle bygga egna skyddsmurar

Alltid kastat mig in, nästan ramlat med flit
För spänningen, hämtade energi i det okontrollerbara
(En flykt också, givetvis)
Men idag är jag rädd
Idag är jag rädd

Faran hade blivit
Det normala
Tryggheten, det
Igenkännbara

Men
Nu är jag trött på
Trött på att bli mer och mer utdragen


Idag är jag rädd
Det var längesen jag var rädd
Rädsla är
Det enda okontrollerbara
Som jag alltid sprungit ifrån