om du klappar eller försiktigt rör vid en trädstam
och då får en negativ dålig ond känsla
så har du blivit rädd för det och
känt att du sänt ut
skadande energier i universum
tryckt på knappar som komma att orsaka
lidande och död för någon
men egentligen
kanske det inte var så farligt
att din negativa känsla fick utlopp
plötsligt existerade
kanske skadade det faktiskt inte trädet
kanske var det snarare hälsosamt
att det fick komma ut
komma upp till ytan
komma ut i världsrymden
och kanske
är även allt det viktigt
att det inte förtäcks
låtsas om
att det inte finns
trycks ner
kanske är det egentligen
naturligt
att universum får
möta och ta hand om det
(inte för att det tar bort ansvar från dig själv, det är du själv som möter det och ska ta hand om det)
och att du också möter det
att du och universum
wow
tar hand om det tillsammans
och låter det vibrera
låter det vridas och våndas
som det ger uttryck för
som ett skrikande blodigt barn

kanske måste
alla känslor få komma ut
som skrikande barn
eller blommor
eller vad de än är eller kan vara
bara de
får vara vad de är
man inte försöker konstruera eller ändra om de
utan låter de vara
låter de ta sin egen genuina unika uttrycksform
precis som alla människor
isf kanske är egna individer
helt egna, och olika
och därmed
inte ska förvisas
eller behöva gömma sig och skämmas
känna att
de måste ta formen av något annat
av respekt till universum
borde varje sak
få vara helt sin egen
i uttryck
i vad den är
och inte begränsas eller hindras
inte tvingas omforma
för att allt i universum
ska kunna utvecklas i hälsosam takt
bör allt få vara
det de är
unconditionally
gränslöst
helt fullt ut
in ner djupt till grunden