Trots att jag inte är på topp
försöker jag göra ett hopp.
Hur mycket det sedan mäter
jag ganska snart förgäter.

Trots att jag inte kastar långt
vräker jag på fast det känns vrångt.
Men mätt i metrar eller tum
resultatet gör mig helt stum.

Trots att jag inte är så snabb
vill jag gärna bli ”stor grabb”.
Men när jag räknar i sekunder
är jag ändå långt ifrån Gunder.

Att hoppa, kasta eller springa
kan mycket möda betinga.
Följden, att bli bland de sista,
kan jag både ha och mista.

Men medan jag ännu förmår
att testa – hur det än går –
så tar jag ändå en chans,
likt sparven i tranedans.