När jag skalar bort orden
låter natten stilla vara
stegar fram till tankens centrum

Då finner jag att allt jag sa
var ett enda stort Blaha

Konversation, jag undrar
varti ligger ordens möten?
En fikande gäst i tysthet begrundar
gästernas brusande sorl.

Tanken svävar i sammklang
med känslornas stormande
vågor

Medans orden brister i
sin matta glans
annat än i en mästares
ellegans

Varje stavelse känns nu så fel
varje mening ej speglar mer
få känslor kan nu förmedlas
när orden saknar mening
eller hopp

Jag satt med en främling på ett fik
i tystnad
Jag var obekvämt medveten om surret
från en kyl i ett kök
någonstanns
Jag frågade trevande om vädret
och vi möttes bakom ett moln

Överväldigande är lusten att konversera
trotts att orden saknar mening
är rädslan för stor
för att i tystnaden finna vägen
över bron.