En vithårig man sitter i en vacker blå, ny, traditionellt formad bohusjulle. Gelcoaten lyser. Han har ankrat. Jag ser att han njuter av stillheten. Vilket jag själv också gör, när jag i en vacker liten blå bohusjulle seglar nära förbi.
Båtsäsongen är över. Fjorden är lugn.

"Och här sitter du och filosoferar" säger jag till mannen, som jag inte känner och jag tillfogar
"Vilken vacker båt du har".
"Jo", svarar han. "Tack skall du ha. Din båt är också vacker. Och det är sant : hela meningen med den här jullen är att kunna filosofera så här.... och du klarar fortfarande av att segla så där! Dina knän måtte inte krångla som mina".
Han ler.
Jag går över stag, skotar hem, ler också jag.
Säger:
"Ont har jag bara på land. I båt känner jag inga problem!"

Vi vinkar i äldremänssamförstånd och mannen i den vackra blå jullen säger "skötomdig" och jag i den lilla vackra blå segeljullen säger "duockså" medan jag styr upp i det smala sundet som finns mellan Stora- och Lilla Bockholmen.