Hon la sina ord
På sträckbänken

Och de tänjde ut sig
Blev till ett segt kex

Grannhunden åt
Upp och därför

Viftade på svansen
Var gång de sågs

Hon skrev ut sina
Ord på en pappers
Lapp i tvättstugan

Och i sitt testamente
Om människor som
Inte hade tid att bry

Sig om henne även
Om de snällt skulle
få ärva


Hon la ut sina ord
I en förfrågan

Mot cyberrymden

Då efter en snar tid
Kom ett Ufo och
Hämtade upp henne

Nu färdas hon i medvind
ett halv ljus år i timmen


Och den enda människa
Som brytt sig och skrivit
henne tillbaks på näsan

Är en man som undrar
Varför hon inte håller

Sina bokade tvättider
På Tisdagar

Den
Slarviga människan!


Själv hoppas hon att
Ufon med de vänliga

Utomjordingarna inte
Får soppatorsk någon
-stans mellan Pluto och

Jungfruns tecken för hon
Vill komma fram till målet

Utanför sitt eget inskränkta
Öde!