Vill man vara som alla andra,
och kunna dra en lättnadens suck,
och sedan tänka"Jag är normal"
bara slappna av och rulla vidare.

..eller är det allför trist?

Vill man vara den annorlunda?
Få höra att man är speciell på ett
bra sätt, lika mycket på ett dåligt sätt..
Få blickar av beundran och förakt.

..eller bara lägga ned, sluta analysera,
låta det vara, precis som det är?

Det finns nog alltid beundran
och alltid förakt utifrån.
Vad man än valt inifrån.