En Tanke kom att lära Känna
hur man sig för Febern för,
hur man för att inte bränna
sig helst gör och inte gör,
vad man känt men inte säger,
hur man tystnar, gör sig till,
hur man taktlöst tar, men väjer
för vad maktlöst Känna vill,
så kan Känna kontrolleras
fastän det är svek och svårt
men ett krav i kvinnoeras
kärlek till allt kallt och hårt.

Och Känna charmades chivalrisk,
smått passiv, men stum och stark,
för för man ej sig här finns fallrisk
mot massivets febermark.
Med Tanken, i sitt torn torterad
han blickar blind, och vindsvindögt
mot Modsextasen eleverad
över himlavalvet högt.
Dit når han aldrig, under kedjor
går hans rost hos bojor bort
och helt blank, i Tankesmedjor
utängslas han i fängslets fort.