3/10 2018

som att få tunghäfta i hjärnan
så känns det
när allt påminner om dig,
kan inte tänka på något
utan att lite senare
även också tänka på dig
det är som att få tunghäfta i hjärnan
o att skivan repar sig i samma spår
hack hack hack du du du
ditt namn som hoppar ut från sidorna i en bok jag läser just nu,

huvudpersonen är inte alls som du fast ni bär samma namn
men det hjälper ju inte, jag tänker ändå bara på dig,
bara på dig
igen
hur du luktar
hur du pratar
hur du ler
hur du skrattar

hur du bara är liksom du
allting bara spelar på repeat
en ändlös sång
även när jag sover
drömmer jag om dig
jag kommer inte undan
jag får ingen frid
för rätt som det är
så är du där igen
på insidan
och stör

och folk kallar mig förvirrad
inte undra på,
mitt huvud är ju bara fullt av dig
som att få tunghäfta i hjärnan ungefär
för jag överdriver inte
allt påminner mig om dig
mest hela tiden

så om ni undrar när jag sitter där
och ler fånigt för mig själv

i tid och otid

så är det därför