Det är en sådan tur i oturen, att tiden inte alltid räcker till för allt jag vill göra.
Tyvärr blir det lite långtråkigt vid dörren då. Men så plötsligt får jag bråttom, liksom alla stadsmänniskor på väg någonstans, och så vill jag skynda mig iväg. Eftersom jag är ensam en stund och har ledigt på helgen får jag väl hitta på någonting själv. Tänka på att det är ljust ute. Ljusa vindar.
Medan det ljusa är både nytt och gammalt söker jag någonting modernt.
Inte nödvändigt ljust, däremot faller fokus över någonting, som kanhända känns mer aktuellt och nära hjärtat. Det ger huvudbry och man måste vara snabb: ila som ett tåg genom civilisationen. Det skulle kunna jämföras med poetens expansionsvilja, att exploatera den sinnliga verkligheten, och få himmelen att fly sin kos.