En hälfts elfte Oktober
satt självt att vekänd tända
men blåa ögonglober
omslöt det innebrända,
där var ett kvar i veken
som ej vill eldas mera
att kallna snar av sveken
och allt illuminera.

Nog lockar mig November
förödd i rödgad glöd,
man har en enda ember
men den är lämnad död,
den var för bränd och ängslig
att ståta så egentligen
för ensam, och för känslig
att enkelt bränna, äntligen.

Man vågar denna lågan
mot bättre vetande
till visdom, men om plågan
i ljusen letande
vill isa så förfärligt hårt
i priset som var ärligt vårt
men endast för den enda
som inte mer kan tända
så bär elfte Oktober
mot vita ögonglober.