22/10 - 2018

Jag vet hur det känns
så mycket att man tror
att man vet fast egentligen
har man ingen som helst aning

där man en gång läste en roman
fanns bara fem små ord, man blundade
för sanningen gjorde ont
"Nej, tack. Är inte intresserad".

Det är så det är, man lurar sig själv
mest hela tiden, tror något annat
om det hela när sanningen egentligen
lyser som tusen watt och man blundar

för egentligen vill man inte
man vill inte se, man vill hoppas
man vill tro, fast man vet
fast man vet, för man känner smärtan

Den börjar alltid längst in
och äter upp allt på vägen ut
tills man är ett skal, bara ett skelett
ett fornminne av sitt tidigare jag

Diffust