Dystopiskt, blev livet visningsstatistik
det essentiella i existensen
togs från att se in, till att se ut
Världen har feber, och vi flyr med
i den överhettade drömmen,
till rastlösheten av att alltid vilja ha stimuli
Och allt känns som ett mirakel,
eller gudomlig oförrätt
I hjärtlandet av identifiering
till bilder ur allas liv,
eller influens efter verkligheten
passerat filtret

I minnets tunga valv,
som ok över mina axlar
En ironisk tår bidrar till en tidvattenvåg
som sköljer över med sin desperation
att definiera ens eget värde
I en tid då vi aldrig varit mer beroende
av systematik som delar ut värde efter bidrag
Där ser jag att jag aldrig byggde mitt liv,
eller vem jag är,
mitt liv byggde mig
Oförtjänt njutning förgör sig själv
och det är i nöden jag blir mig själv
I sökandet finner jag,
i givandet får jag
För det är i döden jag lever