sänk mig inte mer för då dör jag
hajar simmar i mörkret
stålet glänser i min instängda tillvaro
trycket mot mitt bröst
jag andas vatten och jag kvävs
rösten dör ut som ett skrik i rymden
faran utom räckhåll
paniken ändå kvar
sänk mig inte mer för då dör jag