Jag ville lysa upp min dag
och mäta den med hjärtats slag
Slösa med mitt kärleksfång,
fylla all tristess med sång.

Jag ville njuta livets sälta
och varje oroshinder välta.
Gå längs stranden, nära bruset,
se min dag förlänga ljuset.

Jag ville följa stig som slingrar,
likt slöjors veck för mina fingrar.
Blicka upp mot ljusa moln i sky,
känna hopp och längtan åter gry.

Jag ville lustars berg bestiga,
mot förtryck och lögner kriga.
Ville veta hur man livskraft sår
som förtvivlans offer skörda får.

Jag ville i triumf min stämma höja,
i snår av lumpna oförrätter röja.
Och alltid, alltid, låta hjärtat tala
när svekfull tankes kvarnar mala.

Jag ville se min dagdröms mål
i ett förklarat ljusskens skål,
där allt som stillnat väcks till liv,
förlöses och gestaltas i ett – bliv!