Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om än allt är mörkt runt omkring Vandrar vi tillsammans , bär varandras mörker låter Kärleken lysa upp vår väg


Stenskärvornas strand

Framför mig en ocean av möjligheter
Bakom mig en stenig strand av minnen
Minnen fulla av var
Minnen jag lämnat kvar

Kastar mig ut i ett svallande hav
Simmar i det svalkande hav
salt som renar själens sår
Kastas åter upp på minnenas strand
Själen rivs av skärvornas sand

Springer ut i de svallande
Kallande vågor
Jublet stiger när
Livet åter bär

Så en malström, havets branta stup
jag sugs ned i havets djup

Bottenskärvor river och trasar
Hur ska jag orka simma
när allt omkring rasar
och tanken flyter trögt

I den stund
Jag berett mig
att öppna min mun
Ge upp en sekund
Låta vattnet fylla mitt bröst

Hör jag en röst
En älskad hand
tar mig upp på land
omsluten av en vän
Tills allt är ljus igen

Vi går på den strand
där Kärlekens lena sand
värmer våra sinnen
Vi vandrar sakta fram
och skapar nya minnen




Fri vers av Qvinn n'Lion
Läst 181 gånger
Publicerad 2018-11-19 22:52



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Qvinn n'Lion
Qvinn n'Lion