Ingen vet sin morgondag,
du undrar men får inget svar.
All din framtid ter sig vag,
det ovissa finns alltid kvar.

Sibyllan sätter sig att sia,
hon läser linjer i din hand.
Den som lärt sig spela Fia
befinner sig i samma land.

Du kastar, läser tärningsprickar,
du står ditt kast, en ödets nyck.
I livets spel en klocka tickar,
i allt du gör finns tidens tryck.

Men slå dig ner, låt tankar ila
famna din själ, slappna, bida.
I sinnesro du finner vila,
och trygghet får du vid din sida.

Nu har du nästan målet nått,
din framtid ter sig uppenbar.
Fast, trots att guidningen du fått,
det ovissa finns alltid kvar.