stupet
det sluttar
jag ser slutet, jag snubblar
trillar nästan över kanten
när jag ser avgrunden är det som att jag redan faller
jag känner hur stenarna pressas mot min hud, knäcker mina ben
mina tankar krossas som ömt glas
sprids över marken, kommer aldrig att kunna lagas igen
snurras runt
suddiga ögon
jag vågar inte titta ned
ena foten över kanten
men jag står kvar
jag står kvar