Gråkall januari fryser,
husens alla lampor lyser
för att mörkrets makt förringa,
eller helst av allt betvinga.

Så kommer februaris snö
när så många vill ha tö,
och mest längtar till våren
med fallande regn i spåren.

I mars vi börjar ana dagar
med solens sken som oss behagar.
Vi stänger vinterns frusna dörr
och känner vällust liksom förr.

Men i april kan vädret vända
och ställa känslorna på ända
dock hoppet ger oss nya kickar
när fram mot sköna maj vi blickar.

Då känns att våren nått sitt mål,
vi vet, att efter Valborgs bål
så öppnas knoppar och slår ut,
vår väntans tid har nått sitt slut.

Nu stundar juni, solens strålar
med penseldrag naturen målar.
I gult, blått, rött, och fagert grönt
förvandlar den vår värld så skönt.

Vi nalkas juli med förtröstan,
västan fläktar ljum, och östan
bär till oss ängars dofter rika,
som låter sommar’n oss berika.

När sedan i augusti månad
en stjärnklar natt väcker vår trånad.
Vi önskar tiden skulle stanna
och njuter jordelivets manna.

Septembers färger kom minsann
när sommar’n trodde att den vann.
Men vissna blommor blir bevis,
höstens intåg har satt sitt pris.

Oktober med klara skyar
frostnyper städer och byar.
Solens sparlåga värmer föga,
i bastun får man sig löga.

Kulen november gör entré,
att vädja om ljus är ingen idé.
Det gäller att envist härda ut,
mörker och dis har också ett slut.

Att även december är kulen
går väl an med tanke på julen,
och nyårsnattens sprakande fest
förintar det gamla årets rest.